Igår började jag på en acroyogakurs. Jag tänkte att det skulle bli fint att kombinera med dansen så småningom. Eller att det åtminstone skulle ge mig bättre kroppsmedvetenhet och styrka.
En smula nervös var jag, vilket inte blev bättre av att nästan alla i presentationsrundan berättade att de hade "flugit" förr. Jag hade inte ens fattat att vi skulle flyga. Min föreställning var att vi i slutet av kursens 10 gånger kanske skulle kunna stå på händer. Kanske.
Det första vi fick göra var det här..
Jodå. Sen gick vi raskt över till nästa övning..
Och sen fortsatte det med mer avancerade grejer som jag inte hittar bilder på. Jag är ganska glad att jag inte visste detta innan jag gick dit. Men det var var såklart sjukt roligt. Jag kan inte ens föreställa mig var det kommer att sluta. Frivolt, landa på händerna och sen ner i spagat? Och hur ska jag få in det på salsagolvet..? Endorfinerna flödade och jag får samma kickar som på dansgolvet. Det är den där skräckblandade förtjusningen innan man riktigt behärskar något, och den totala lyckan när man, tillsammans med någon annan, upplever det där fysiska och mentala flow'et. Man koncentrerar sig och låter sig ryckas med på samma gång. Jag tror att alla som fastnat för dans har upplevt det. Måste vara bästa meducinen ever.
Obs, Milla och Eleine som har kursen är mina nya gudar.
Peace out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar