Nu ska jag fundera kring Per Herngrens blogginlägg Protest mot det negativa gör det positivt utifrån en händelse igår.
Händelsen: Jag var på en dansworkshop. Eller egentligen var jag på fyra workshops med samma lärare, under två dagar. Upprepade gånger under de här två dagarna bedyrade läraren att han inte var bög. Inte för att någon frågade, stötte på honom eller ens brydde sig, utan bara appropå olika dansmoment som han misstänkte kunde få folk att uppfatta honom som bög. Gissar jag. Det var lite oklart varför han egentligen höll på så där. Men många skrattade med vilket förmodligen uppmuntrade honom att fortsätta. Ingen av oss sade emot. Den fjärde timmen, och jag vet inte vilken kommentar i ordningen, orkade jag inte mer utan valde att gå därifrån. Men jag sade ingenting och gjorde inte heller något väsen av det just då (jag valde den lite mer passiva protestformen att skriva om det i min facebookstatus:)).
Minus gånger minus blir plus. Detta gäller i visa fall även det politiska. Nej mot ett nej förvandlar det första nejet till ja. En protest mot negativitet förvandlar det negativa till det positiva skapandet. Till det etablerade som protesten protesterar mot.Negativitet som egentligen är ganska maktlöst kan genom andras protester på så sätt få makt. Protester mot exempelvis homofobi ger makt till homofobin.Det geniala med queer är att det queerar, det negerar inte. Samma gäller hacktivism, performativ feminism, Gandhis ickevåld och andra produktiva interventioner.
Jag tror jag förstår vad han menar. Och jag tror att jag håller med. Min bästa strategi mot sexism och homofobi i dessa sammanhang brukar ju vara att dansa båda de roller som lärs ut. Vilket faktiskt oftast har effekten att några fler i klassen hänger på och slutligen att dansläraren ibland visar båda rollerna för alla. Detta verkar ju både mer positivt, och får större spridning, än att lämna klassen i protest.
MEN... Ibland blir jag bara så himla ledsen och trött av kommentarerna att jag kroknar och inte kan dansa mer. Då ställer jag mig längst bak eller lämnar. Jag vet inte om det ger makt åt homofobin. Jag vill inte tro det. Och jag undrar verkligen om de där kommentarerna och skratten är så himla maktlösa. Men jag vill gärna tro det.
